YELAH

”Många radikaliserades av det som hände”

- Göteborgskravallerna är ju egentligen ingenting i ett internationellt perspektiv. Sånt här händer ju hela tiden. Om det här ska gå till historien som vår stora fight känns det futtigt, säger Jonathan Pye, en av de personer som dömdes till fängelse efter EU-toppmötet i Göteborg 2001.

Jonathan Pye definierar sig som anarkist och är aktiv i Antifascistisk aktion, AFA. Han avtjänade ett 20 månader långt straff för anförande av upplopp. Från början var brottsrubriceringen även anstiftan av upplopp och straffet fyra års fängelse. Pye fick dock den rubriceringen struken och straffet sänkt efter att han själv lyckades motbevisa det med hjälp av filmmaterial som stärkte hans version av historien.

Var domen politisk?
- Absolut. Till och börja med så var straffsatserna väldigt höga. Vidare var det till exempel i mitt fall väldigt mycket politiskt material i bevisföringen. Förundersökningen bestod nästan bara av olika politiska böcker de beslagtagit hemma hos mig. Det var inte så mycket brottshandlingar det handlade om. Det fanns på sin höjd bevis för att döma mig för deltagande i ett upplopp.

Innan domen föll spenderade Pye 110 dagar isolerad i häktet. Han spenderade tiden med att skriva en massa brev, varav många beslagtogs. Pye blev även utsatt för misshandel under tiden i häktet.

- Jag haltade, vilket förhörsledaren ville ha dokumenterat för att kunna använda om det syns på någon filmsekvens att någon haltar eller så. På väg till läkarundersökningen blev jag slagen i hissen av poliserna, men det syntes ju såklart i journalen att det var helt nya skador… En samvetsgrann polisassistent anmälde misshandeln. Det tog väl ungefär fem eller sex timmar innan det lades ner.

Kallades "stekastargänget" i fängelset

Var du rädd för polisen under din tid i häktet?
- Nej, om polisen varit jättesnälla så skulle de ändå vara våra fiender. Det är inte för att polisen är elak som man kastar sten och deltar i kravaller, utan det är för att polisen är statens våldsapparat och deras uppgift är upprätthålla status quo. Då är det ganska skönt när snuten är svin, då behöver man inte ha dåligt samvete över att man träffat dem med stenar.

Fängelsestraffet avtjänade Pye på Åby-anstalten utanför Uppsala.

- Flera av oss hamnade där. Vi gick under namnet stenkastargänget. De flesta på anstalten var positivt inställda till oss. Ekobrottslingarna, som var mörkblåa, var kanske inte så förtjusta i oss. Info-14 varnade patrioter att åka dit för det var så mycket "vänsterpack" där.

Förändrade fängelsetiden dig på något sätt?
- För det första kom jag ut 8 kilo starkare, det fanns inget annat att göra än att träna. Jag ingår i samma politiska sammanhang nu som innan, men jag är försiktigare nu när det gäller politiska aktioner. Jag riskerar som tidigare straffad mycket hårdare straff än andra. Sen kommer jag ihåg att jag tänkte att jag nog hade lite kåkskador när jag kom ut. Jag har klarat mig bra, men jag vet att det finns flera som farit illa av fängelsetiden.

Främsta rådet: sköt säkerheten

Vänsteraktivister kommer säkerligen att hamna i fängelse i framtiden också. Har du några råd att dela med dig av?
- Se till att inte åka fast. Sköt säkerheten. Säg att du inte vill delta i förhör istället för att sitta och svara inga kommentarer på alla frågor, så slipper man sitta i långa förhör. Om man väl hamnat på anstalt tycker jag att man bara ska ta det lugnt, vila och försöka se det som en semester.

- Personligen tycker jag att det är onödigt att ta fajten inne på kåken mot orättvisor. Det finns så många bättre arenor där man kan vinna någonting genom att kämpa än inne på kåken. Man har som fånge liksom ingen plikt mot dem utanför, känner man inte för att organisera en fångstrejk så får man absolut spela tv-spel, äta god mat och ta det lugnt. En fånges plikt är bara att ha det så bra som möjligt och komma ut igen och fortsätta kämpa.

Afa ändrade strategi efteråt

Vad tror du Göteborgskravallerna har inneburit för vänstern?
- Det finns många olika aspekter av det där. Det fanns en vänstervåg innan toppmötet som var ganska odefinierad. Det kan ge känslan av det fanns en massa folk innan och få efter. Men det kanske snarare är så att det rensades bort en massa halvliberaler. Om en liten göteborgskravall får en att trappa av var man aldrig intresserad av det rättvisa samhället från början. På ett annat sätt kan man se att många radikaliserades av det som hände.

Vad innebar det för Afa?
- Det innebar bland annat ett generationsbyte. Mycket gammalt folk försvann och nya strömmade till. Många hamnade i fängelse, media hetsade väldigt hårt mot organisationen och det knäckte många, folk blev utbrända. Mycket tid och energi hade lagts på toppmötet och många orkade inte längre.

- Sen var det många nya ungdomar som i Göteborg upptäckte hur det låg till. Det finns ett ganska bra citat från en person i en av miljöorganisationerna som var med i Göteborg: "Det värsta med hela den här grejen är att de där jävla maskerade afa hade rätt hela tiden." Det vi hade rätt i var ju att polisen skulle agera så här, att vi skulle bli förrådda och att hela rättsystemet backade upp kapitalet när det behövdes. När det krisar så visar de att det här är ingen jävla rättvisa utan det här är maktapparaten de skyddar. Sen innebar det även en strategiförändring för Afa. Vi gick från nätverksbyggande till mer gatukamp, att slåss mot nazister och så vidare.

Ett år av planering

- Vi ingick i nätverket Göteborgsaktionen, vilket innebar att vi blev tvungna att göra en massa kompromisser. Vi ställde upp på principen om ickevåld, men när det blev upplopp hade ju allt redan brakat samman, det fanns ingen organisation då. Samarbetet med polisen var vi emot från början, men vi ville vara en del av vänstern och inte någon egen liten sekt. Det blev ju katastrof. Det var de poliser som deltagit vid de förberedande mötena som sedan deltog i rättegångarna som sakkunniga och som utsåg vilka man skulle sätta span på. Vi blev förrådda helt enkelt.

Polisens brutala agerande kom som en chock för många. Hur reagerade du på det?
- Inställningen att världsbilden rämnade i Göteborg är ganska vanlig, men jag tycker att det var väntat. Det hade varit många konfrontationer med polisen tidigare, i Malmö veckorna innan och under olika antinazi-demonstrationer. Det var egentligen inte planen att det skulle bli upplopp under EU-toppmötet. Men det var många som ville ta en fajt med snuten. Om vi stilla hade tagit emot stryk från polisen som under protesterna i Malmö, tror jag att den utomparlamentariska rörelsen hade dött. Då hade det bara varit tomma ord om motstånd. Vi hade inte varit trovärdiga. Nu kunde vi, när vi var så mycket folk samlade på samma plats, för en gång skull slå tillbaka. Men det var även många som tyckte att det var kortsiktigt tänkt.

"Vi är så socialdemokratiska och milda"

Jämfört med många andra länder är Göteborgskravallerna ingenting unikt, men i Sveriges moderna historia saknar de hårda polisiära ingripandena och domarna motstycke.

- Sverige har ju nästan inga erfarenheter av motstånd, som nästan alla andra länder har, säger Pye. I andra länder finns ett starkt motstånd mot försämringar. Här är vi så socialdemokratiska och milda. Göteborgsdomarna kan ses som kulmen på en utveckling där man försökt tiga bort vänsterns utveckling mot mer aktivism. Efter Göteborg försökte man med hård repression stoppa den utvecklingen. Men jag hoppas verkligen att det kommer igång nu igen med osynliga partiet och allt och att vi får igång någon sorts vänsterpolitik igen så vi kan gå vidare och lägga GBG2001 till anallerna.

Hur ser du på möjligheterna till en samhällsförändring?
- Jag är ganska pessimistisk. Min egen insats kommer vara en droppe i havet, men det är det enda man kan göra. Det finns inget som är mer värt att lägga sin tid på. Man jag tror också att det kan gå väldigt fort. Det kan dyka upp en Paris 68-grej… Så även när det ser mörkt ut ska man aldrig förtvivla.