YELAH

Revolution i Mexiko?

Det har gått drygt en vecka sedan valen i Mexiko. Demonstrationerna fortsätter mot PRI:s kandidat, som utropat sig till vinnare. Den vänsterliberala koalitionen MORENA har inte godkänt valen, och pekar på röstköp för miljarder kronor. Andra rörelser ger sig in i kampen.

Valkampanjen i Mexiko 2012 var minst sagt speciell. Ganska tidigt stod det klart att det skulle bli ett maktskifte efter tolv år av det konservativa PAN. I sluttampen gick flera tunga panister – som den tidigare presidenten Vicente Fox - ut offentligt och manade att rösta på PRI, det korporativistiska partiet som styrde Mexiko sedan revolutionen, fram till år 2000.

PRI:s första stora motgång kom under en bokmässa i Guadalajara, när deras kandidat, Enrique Peña Nieto, ombads nämna de böcker som varit viktigast för honom, något han inte kan sägas ha klarat av. Bilden av Peña Nieto som en TV-produkt

Ifrågasatt vinnare - splittrat motstånd

Men på valdagen, med mindre än 1% av rösterna räknade, menade PRI att det stod klart att de vunnit, vilket också blev slutresultatet. Omräkning av rösterna begärdes, och genomfördes, varpå anklagelserna om röstköp via matvarukedjan Soriana, och finansgruppen Monex, tagit vid.

Motståndet mot Peña Nieto är omfattande, men verkar vara koncentrerat till Mexiko City, där den vänsterliberala koalitionen vann med nästan 70% av rösterna, där också rörelsen #YoSoy132 är som starkast. Ett stort problem med rörelsen är att den, som Slavoj Žižek argumenterat om 15M, verkar domineras av en medelklass som är rädd att förlora sina positioner. Att studenter från det privata Universidad Iberoamericana gått i bräschen för protesterna säger en hel del. Delar av rörelsen stöder exempelvis öppet det konservativa PAN, och några mer radikala förslag lyser i stort med sin frånvaro. Frågan är om något sådant spelrum kan ges.

Gerrillorna, våldet och valet

Kort innan valdagen meddelade flera mexikanska gerillaröreser att de skulle använda sin vapenmakt för att skydda den folkliga viljan. Ejército Popular Revolucionario (EPR) argumenterade bland annat i sin kommuniké att det folkliga motståndet är legitimt om den folkliga viljan inte respekteras, och uppmanade till kamp mot en neoliberalism som orsakat ekonomisk och social kollaps, och ett blodbad utan like.

Även om Peña Nieto sagt sig vara en president för ”förändring”, har han inga planer på att förändra kriget mot ”knarkkartellerna” (maffian), som enligt olika uppgifter tagit livet av 50-80 000 människor – vilket han förklarade i en intervju med CNN där han uppenbarligen läste innantill på en skärm som inte ville fungera. Förutom den stora mängden omkomna, har kriget producerat en utbredd rädsla, och stor straffrihet bland militärer och poliser. Arbetet för sociala rörelser kan sägas ha försvårats under samma tid, där man måste slåss mot stat och maffia på samma gång – ofta olika delar av samma nätverk.

Det kom därför inte som någon överraskning när slagordet “Si hay imposición, habrá revolución” började höras på demonstrationer runt om i landet, vilket skulle kunna översättas med: “Om presidenten pådyvlas, blir det revolution”. Mer “moderata” krafter, som vissa människorättscenter och NGO:s, “förklarade” snabbt att revolution inte innebär våld, utan en attitydförändring. Än så länge har varken det ena eller andra visat sig på något annat sätt än genom deklarationer.

Men saker och ting kan snabbt ta en ny riktning.