YELAH

Reinfeldt i fablernas värld

Reinfeldts uttalande om ”etniska svenskar mitt uppe i livet” får Arbetarens Wiklander att tala om grumliga kortkonster. I själva verket har alliansens politik aldrig varit klarare. Den bygger helt enkelt på återanvända fabler.

”Etniska svenskar mitt uppe i livet”. Det är inte ens freudianskt. Arbetarens Daniel Wiklander hävdar ändå att det handlar om att avsiktligt ”blanda bort korten”, för att röstfiska främlingsfientliga väljare samtidigt som existensen av massarbetslöshet förnekas. Men blandar Reinfeldt verkligen bort korten, eller talar han äntligen klarspråk?

Det som upprört många skribenter är närheten till rasteorier, och framför allt till Sverigedemokraternas språkbruk, vilket Reinfeldt frias från per automatik. Men tanken om ras har

Efter andra världskrigets slut hade den allmänt spridda teorin om mänskliga raser av uppenbara skäl kommit på skam. UNESCO bjöd in den kände antropologen Lévi-Strauss år 1949 för att tillsammans med andra akademiker författa en deklaration om raser. Tre år senare utvecklade han argumentet som presenterats i Race and History, där han argumenterade att skillnader folkgrupper emellan inte berodde på genetik, utan på geografi, historia och samhälleliga omständigheter. “Ras” byttes därmed ut mot “kultur”.

Skillnaden är stor, eftersom förklaringen inte lades i människans natur. Samtidigt behölls dock en modell som delar in mänskligheten i kulturella block, snarare än i klasser. På så sätt fungerade Lévi-Strauss tankar också som ett slagträ i det kalla kriget, och kunde enkelt införlivas i tankar om ”utveckling” istället för klasskrig. Man skulle kunna uttrycka det så att relationen mellan en svensk arbetare och en svensk kapitalist skulle vara närmare än mellan en svensk och en mexikansk kapitalist, medan en klassanalys skulle placera de bägge kapitalisterna i samma säck.

Denna skillnad utgör fortfarande den djupaste avgrunden mellan höger och vänster.

När Reinfeldt pratar om ”utanförskap” är det ett sätt att närma sig de sociala relationerna som tydligt markerar hans politiska hemvist. ”Utanförskap” är inte detsamma som ”klass”. Så vilka ingår då i ”innanförskapet”, och vilka står ”utanför”?

Marx, syrsan och myran

I filmen ”Los lunes al sol”, av Fernando León de Aranoa, tvingas en avskedad hamnarbetare att jobba som barnvakt. Som godnattsaga läser han La Fontaines fabel “Syrsan och myran”, och blir mer och mer upprörd för varje rad han läser; han anklagar syrsan för att vara en kapitalistisk spekulatör, och författaren för att inte berätta varför myran är myra och syrsan syrsa.

Marx hade ondgjort sig över samma myt i “Kapitalet”, där han kritiserade liberalernas sätt att inte klargöra den historiska process som gett upphov till den aktuella uppdelningen i sociala klasser. Istället, menade han, förklarar de skillnader männsikor emellan med deras arbetsmoral – på samma sätt som La Fontaine.

I fablernas värld lever myrorna tillsammans, medan syrsan får skämmas i sitt ”utanförskap”.

Så när Reinfeldt nuförtiden lägger sina barn, lägger han bara till en liten detalj som La Fontaine missat: de slappa syrsorna är invandrare.