aktuellt

Om detta må vi berätta

Publicerad:
aktuellt

Det är viktigt att vi inte bara glömmer bort det som hänt i Norge och går vidare. Arbetarrörelsen måste ta det nyfacistiska hotet på allvar.

Hur ska man gå vidare för att terrorn i Norge inte bara sinom tid ska skrivas in i historieböckerna som en galnings verk efter att medieintresset svalnat? Det som hände säger oss för mycket om vår samtid för att vi ska kunna tillåta det.

Först och främst kan vi konstatera att terrordådet handlade om politik. Inte om att Anders Behring Breivik var en ensam galning.

Det handlar om den europeiska nyfascismen. Den "islamkritiska" och "invandringskritiska" rörelsen

För det var han inte.

Långt därifrån. Han var en del av en politisk rörelse som i vissa länder i Europa mer eller mindre tillhör mittfåran. Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet, Vlaams Blok, Dansk Folkeparti, Nationella Fronten, Sannfinländarna osv. Alla verkar de inom sina skilda nationella kontexter men de delar samma världsbild.

Nyfascismens "kulturkrig"

Det handlar om den europeiska nyfascismen. Den "islamkritiska" och "invandringskritiska" rörelsen. Den bärande tanken är att Europa håller på att koloniseras av islam och att vi befinner oss i, eller står inför beroende på vem du frågar, ett storslaget "kulturkrig" mellan öst och väst.

Det finns flera goda och utförliga beskrivningarna av denna nya extremhöger, bland annat hos Researchgruppen och bloggen Enmansutredningen.

Sverigedemokraterna vill givetvis inte kännas vid dessa likheter.

De är, i sin egen spegel, ett demokratiskt parti med invandringskritik på agendan saknar fullständigt beröringspunkter med en galen massmördare. Men för den som ser lite närmare på saken så ser bilden annorlunda ut.

Anders Breivik höll inte med och påbörjade istället den rent operativa delen av kriget

Researchgruppen säger det bra när de beskriver förhållandet mellan Anders Breivik och resten av extremhögern: "Det som skiljer de olika grenarna är en gradskillnad, inte en artskillnad. Grundanalysen och världssynen är densamma, det enda som skiljer dem är synen på temporalitet, hur överhängande och brådskande hotet från islamiseringen är".

Ekeroth och kriget mot islam

För att ta ett exempel: När SD höll sina landsdagar 2009 förklarade Kent Ekeroth, riksdagsman, att vi befinner oss "i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1400 år tillbaka i tiden". Han syftade på kriget mot islamiseringen.

Anders Breivik hävdar mer eller mindre ordagrant samma sak i sitt "terrormanifest" som cirkulerar på internet. Sverigedemokraterna anser förvisso att hotet från islam är brådskande men att den parlamentariska vägen ännu är framkomlig.

Anders Breivik höll inte med och påbörjade istället den rent operativa delen av kriget.

Det är en rörelse framvuxen ur den brittiska fotbollshuliganscenen och som utmärkt sig för våldsamma demonstrationer mot moskéer

Några som inte går lika långt som Breivik är English Defense League (EDL). Det är en rörelse framvuxen ur den brittiska fotbollshuliganscenen och som utmärkt sig för våldsamma demonstrationer mot moskéer.

De betraktas som den "islamkritiska" rörelsens militanta gren. EDL:s ideolog, Alan Lake, var inbjuden till Kent Ekeroths Antiislameringskonferens i Malmö 2009. Breivik i sin tur beundrade EDL och förespråkade bildandet av en norsk variant. En svensk del, SDL, bildades 2010 av SD-sympatisörer.

Konspirationen "Eurabia"

Ett tredje exempel är konspirationsteorin om "Eurabia", i någon mening den "islamkritiska" rörelsens motsvarighet till antisemiternas och nazisternas tro på den sionistiska ockupationsregeringen (ZOG). Den omfattas av såväl Ted Ekeroth (SD) som Anders Breivik. Den går ut på att det finns en hemlig plan för att omvandla Europa till en muslimsk sfär.

Steget mellan ord och handling, mellan hatpropaganda och hatbrott har aldrig varit stort inom extremhögern

Vi kan försöka visa lite intellektuell hederlighet och säga: Nej, Jimmie Åkesson, Kent Ekeroth och Björn Söder är inga massmördare för att de delar samma världsbild och sprider samma hatpropaganda som Anders Breivik.

Men.

Och detta är inget litet men: Steget mellan ord och handling, mellan hatpropaganda och hatbrott har aldrig varit stort inom extremhögern.

För att tala med Researchgruppen igen - det som skiljer grenarna i rörelsen åt är synen på hur brådskande hotet är och vilka metoder som kan användas i nuläget.

Om detta må vi fortsätta berätta.

Tillbaka till sidtoppen

Organisera dig

[Organisera dig]

Annonser