YELAH

Ett ljus i det fackliga mörkret

Så nåddes vi åter av beskedet att arbetsköparna tror att de kan härja fritt på arbetsmarknaden och att de har rätt att ta till vilka metoder som helst i strävan efter att få denna övertygelse översatt i praktiken.

När Liv Marend kom till jobbet i måndags blev hon hotad till livet av en person som sägs tillhöra Landskronamaffian. Mannen valde att inte bara hota Liv utan även hennes familj och hennes fackförening Malmö LS av SAC.

Anledningen är simpel. Hon vägrade att finna sig i avtalsbrottet där hon blivit utlovad dagstjänstgöring placerades på kvällspass. I den första förhandlingsrundan med Malmö LS bekräftade Dikmen det muntliga avtal som han hade med Liv Marend men han vägrade skriva under förhandlingsprotokollet. I Sverige är dock muntliga avtal giltiga men, och detta vet personer som Dikmen, betydligt svårare att i praktiken bevisa om det skulle börja strula.

Facken har sänkt ribban rejält

Att det inte uppstod några protester från fackförbundet HRF på förhållandena på Conditori Lundagård när oklarheterna uppstod innebär att arbetsköparen får ett carte blanche att fortsätta på den inslagna vägen. För Hotell och Restaurang Facket borde faktiskt stämt skiten ur Andreas Dikmen med anhang när de anställda konstant fick försenade löner och inte kunde planera för sitt liv utanför jobbet på grund av försenade scheman.

Den fackliga lamheten har knappast någon missat för när LO-förbundet Seko fick en av sina klubbordföranden, Per Johansson, sparkade för samarbetsproblem och illojalitet gentemot arbetsköparen har man i stort sett lagt locket på. Strejken togs i stället av syndikalisterna i SAC-DSTS. En betydligt mindre organisation än Seko men som inte har fredsplikten inskrivet i sina avtal. Så mycket av den uppståndelse och debatt som faktiskt uppstod i det här fallet kan inte tillskrivas den fackförening som Johansson var aktiv i. Sen har det dessutom bildats utomfackliga stödgrupper som kämpar för yttrandefriheten på arbetsplatser.

Strejken - ett fiasko

Uppenbarligen väger solidariteten inte särskilt tungt men om det sen beror på att Kommunal, till skillnad från de flesta andra LO-förbund, är kvinnodominerat kan låtas vara osagt men om kön är viktigare än klass är LO:s klassperspektiv väldigt illa ute.

Visst finns det en klasskampsanda

Det är det som gör fallet med Liv Marend så hoppfullt. Trots allvarliga hot så tar hennes fackförening striden. För även år 2006 visar det sig att det finns en klasskampsanda och förhoppningsvis kommer det också att signaleras till folk som Andreas Dikmen och hans gelikar. Att trots att arbetsmarknaden ser ut att vara arbetsköparnas privata ankdamm där de kan använda vilka metoder som helst för att kväsa sina anställda så är vi jävligt många fler som i förlängningen inte har något att förlora men allt att vinna på att förstöra den maktordningen.