YELAH

Det idealistiska spöket

“Det sociala kontrakt mellan staten och medborgarna som krävs i varje välfärdsstat tycks vara upplöst i Grekland”. Jens Magnusson, “välfärdsekonom” (?) på SEB breder ut sig på DN:s debattsida med så gamla myter att det inte räcker med en ny undersökning, eller ens en ny slips, för att rättfärdiga dess användning. Kan vi inte bara en gång för alla dödförklara tanken om det sociala kontraktet?

För ett tiotal år sedan hörde jag om en debatt där den folkpartistiske politikern Fredrik Malm viftade bort tankarna från en företrädare från något marginellt ”socialistiskt” parti med att han föredrog att diskutera verkligheten framför ”utopiska flumteorier”. Inget märkligt att höra sådana påståenden, men den stora överraskningen var hur den socialistiske politikern lyckades missa ett öppet mål. Liberalerna är som bekant ohotade världsmästare på just ”utopiska flumteorier”.

Så låt oss skjuta nu, när Jens Magnusson, ekonom på SEB, använder sig av en av dess mest välkända exemplar. Teorin ifråga är det ”sociala kontraktet”, en tanke som har uppträtt i ett antal skepnader, men trots hundratals år av kritik förblir ett givet inslag i de döva och historielösa diskurser som liberalerna bygger sin (o)förståelse av världen på.

Från Rawls till Hobbes

Vi kan ta John Rawls som exempel. I Rättvis fördelning tänker han sig ett möte mellan tänkta företrädare för olika intressegrupper i samhället som inte vet om vilket position de har i verkligheten. Bara att föreställa sig en sådan situation lär kräva en hel garderob av hippiekläder, och intag av olagliga substanser i överflöd. Men det blir värre. Den samhällsordning de kommer fram till som den bästa tänkbara är, hör och häpna: socialliberalismen! Det glada budskapet är därmed att vi lever i utopin, i den bästa av alla världar! Religiösa paradisskildringar som kräver av en att vänta till döden för att upplevas måste därmed sägas var effektivt utkonkurrerade.

”Välfärdsekonomen” Jens Magnusson går dock vågat ett steg längre, och menar att det sociala kontraktet inrättats mellan staten och dess medborgare. Ett sådant möte blir ännu mer fantasieggande, med tanke på att staten inte har en egen existens. Men jag undrar om det inte är Hobbes lik i garderoben som gör att Magnussons tankar luktar kvarglömd lutfisk från förra seklet; Hobbes tänkte sig som bekant att staten förnuftigt inrättats och utrustas med ett våldsmonopol för att undvika ett allas krig mot alla. Är det denna stat Magnusson tänkte sig uppenbara sig med

Duell under trädet

Jag är ledsen den tråkiga tonen, herr Magnusson, men för att muntra upp stämningen, låt mig dela med mig av en liten vardaglig utopi som också jag går och bär på, en fantasisituation som går ut på att jag sitter under ett fantasiträd och diskuterar ”verkligheten” med en liberal. Men jag menar en riktig duell! Om du vill, kan du ta med dig kappa, kråsskjorta eller andra önskvärda attiraljer. Jag planerar att göra detsamma.

Nu när jag visat att jag tagit mig igenom en del tänkare som haft inflytande i den liberala tanketraditionen – och visst, jag är beredd att diskutera Hobbes plats i den kategorin – tänkte jag att du – för en första duell - skulle kunna läsa lite om hur staten, kapitalismen och klasserna beskrivits av tänkare som utgått från verkliga händelser. Om du lägger SEB:s välfärdsrapporter och OECD:s index åt sidan kanske du också skulle kunna hinna läsa något om hur nationaliteter, psykvården, könsrollerna, fängelset, polisen, militären, kulturer, och, låt oss säga, segregation uppstått, använts och används, men det får bli för en annan duell. Det finns ju många författare att läsa, men jag låter dig utforska lite på egen hand. Det kanske kan vara trevligt som omväxling.

Som en aptitretare vill jag ändå föreslå något poetiskt. Låt oss ta ett kort citat av Berthold Brecht: ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral”. Först kommer käket, sedan kommer moralen.

Det kanske till och med kan vara till hjälp vid analysen av Greklands politik och ekonomi.