YELAH

Vilda västern råder inom svenskt skogsbruk

Kanske finns det de som ännu tror på myten om ett Sverige med djupa urskogar, kulturlandskap som vårdas och vildmark som skyddas?

Men det måste vara stadsbor som sällan sätter foten utanför stadens tullar. För ingen annan kan ha undgått ödeläggelsen av landet: de groteska kalhyggena, de sterila produktionsskogarna och de oavbrutna timmerlasterna längs vägarna, eller?

En oroväckande insikt besvärar mig allt oftare. Folk i allmänhet, så även glesbygdsbor, verkar ha vant sig vid de krigslandskap som skogsbolagen ogenerat lämnar efter sig. Exploateringen har normaliserats till den grad att industriodlingar numera kallas för skog och kalhyggen betraktas som mer naturligt än vilda djur.

Jag tror att vår tids stora paradigmskifte är just denna normalisering av miljöförstöringen. Och det gör mig sömnlös. Mest för barnens skull. De som aldrig får lära känna riktiga skogar och levande landskap. Och i mörka stunder undrar jag hur framtidens människa någonsin ska kunna vända utvecklingen på rätt köl; för kan människan vårda och älska det hon aldrig lärt känna?

Men nej, nu tänker jag fel. Kommande generationer har inget ansvar för det som sker idag. Ansvaret är odelat vårt, mitt och ditt.

Nyligen uppmärksammades Ikea för att de avverkar urskog i Ryssland. Tanken på att billiga Billy-bokhyllor tillverkats av sekelgamla träd gör mig illamående. Och jag tänker även att det vore för djävligt om Ryssland blev som Sverige. Vi som bara har ett par procent urskog kvar och mindre än fyra procent skyddad skog nedanför fjällgränsen. Det är uruselt av ett land som marknadsför en grön image, men också klassiskt blågult. För en svensk tiger som bekant när förödelsen drar fram.

Det är märkligt. Skog är avgörande för mångfald och livets förutsättningar, men ändå är det i skogskyddet som juridik och politik underkastar sig det ekonomiska systemet som mest. Liknelsen om lagen som en kniv vars egg aldrig skär den som håller den kunde inte stämma bättre in än på svensk skogsindustri. I Sverige härskar skogsbolagen med politikernas goda minne: ty folket måste ha råd att konsumera.

Ikeas Billy-bokhyllor av urskog från Ryssland eller gammelskog från Svea är ett nödvändigt ont. I tillväxtens namn, amen.

Inför skövlingar av arealer större än en fotbollsplan är skogbolagen förvisso skyldiga att rapportera skogens skyddsvärden till Skogsstyrelsen, som utfärdar avverkningstillstånd. Men som Maciej Zaremba skrev i Dagens Nyheter (Lagen är en rökridå, 2012-05-01), är det inte alltid som skogsbolagen värderar och rapporterar rätt. Och på den vägen avverkas även skyddsvärda skogar - legalt.

Det sker alltså ingen granskning och det finns inga rutiner för att garantera rättssäkerheten, för skogen. Sekelgamla träd får skövlas med företagens egna uppgifter som enda grund för beslut. Och tillstånden är i princip är oåterkalleliga, för det finns ingen given instans att överklaga till. Inte ens om tillstånd getts på felaktiga grunder.

Svenskt skogsbruk är som vilda västern, girigt och våldsamt. Här är ingenting heligt, inte ens den biologiska mångfald som skog per definition är.

Att våra barns uppväxt kantas av kalhyggen och monokulturer istället för mångfaldens mosaik och möjligheter är inget vi kan kompensera dem för. Men vi kan ta strid mot träskallar som godsherren Eskil Erlandsson, som vill ”effektivisera” skogsbruket än mer i sin roll som landsbygdsminister.

Alliansens oheliga krig mot framtiden kan bara stoppas om dylika godsherrar och annat löst folk kastas av sin tron.