YELAH

”Att kräva en humanare flykting- eller asylpolitik är att banka mot en dörr som inte finns”

Gränser är ingen nyck som uppstått i ett politiskt vakuum. De är inga givna naturlagar, självklarheter eller historiska långkörare. Gränser är en politisk konstruktion som har sin grund i en idé om nationalstaten.

Att ett inhägnat territorium har en påhittad gemensam nämnare som står över klass, genus eller plats i hierarkin. Det är en politik som är medvetet utformad för att säkerställa idéen om en konstruerad normalitet av de som har makt att definiera vem som är människa.

Trots att det fortfarande finns färre asylsökande i hela den industrialiserade världen än vad som bor i ett enda flyktingläger - Dadaab i nordöstra Kenya - är det få som argumenterar emot att migration måste kontrolleras. Samtliga riksdagspartier befinner sig egentligen på samma skala som Sverigedemokraterna, det som skiljer dem är bara hur hårt migration ska bemötas. Antingen kan argument stödja sig på rent rasistiska preferenser om att inga eller öppna gränser skulle få samhället kollapsa på grund av att Den Andre alltid för med sig våld eller ”oförenliga sedvanor”. Eller så förs de på med en rent krass kapitalistiskt logik: hur mycket är människan värd? Blir hon bara en kostnad, har hon familj så hon blir dyrare? Vad kan hon ge oss?

I en värld med nationalstatens gränser och papper faller medborgarskap in som det slutgiltiga kriteriet. Det är således ingen tillfällighet att EU:s gemensamma säkerhetsstrategi, döpt Stockholmsprogrammet efter staden där dokumentet antogs, understryker vikten av att säkerställa frihet, säkerhet och juridisk trygghet för medborgare och inte människor som lever inom unionen. Systemet vilar på en ojämlik fördelning av rättigheter beroende på var en person är född. Det är oförmöget att addressera klimatförändringar, rasism, repression, krig, ekonomiska orättvisor eller andra anledningar till migration utan tvingar istället en migrerande människa att fråga om lov att passera streck på en karta.

Vad är det egentligen som händer i en asylprocess? Vad är det för politik och ideologi bakom ett förfarande där en annan människa ber en annan om lov att få existera? Och vad händer när en person får ett nej? Migration skrivs gärna om som ett rent juridiskt problem där att korsa en gräns utanför statens kontroll blir ett brott. Det är därför helt symptomatiskt att Migrationsverket nye generaldirektör Anders Danielsson hämtas från chefsposition inom Säkerhetspolisen. Så länge det är brottsbekämpning kan migration definieras som ett säkerhetshot (vilket också görs på EU-nivå) och någons själv vistelse - dess existens - på en plats kan kriminaliseras. Så länge en människa är illegal räknas den inte. Den går att utnyttjas som gratis arbetskraft, förvägra sjukvård, misshandla, beskylla för samhällsproblem, uttryckslöst betrakta medan en efter en dör i en båt på medelhavet.

Att kräva en ”humanare” flykting- eller asylpolitik är att banka mot en dörr som inte finns. Hur kan en värld med gränser

Migrera kan i princip vem som helst göra om vi håller en väldigt vid definition. Inom schengenområdet är det enkelt, att försöka komma in utifrån är förenat med livsfara. Vad är det som skapas när den politiska makten identifierar ett europeiskt politiskt projekt med murar, koldioxiddetektorer, radaranläggningar och beväpnad gränspolis? Vad är det för idé om vem som passar in som förstärks genom all kontroll på sjukhus, tunnelbanan, hamnar, flygplatser, busshållplatser, arbetsplatser, skolor, dagis?

Att kämpa för en värld utan gränser, att ha en no border-position, är inte att sträva efter en utopi eller bara ha en vision, utan att inneha den enda hållbara lösning på ett gigantiskt problem som bragt tusentals människor om livet. Som en arbetar- och vänsterrörelse berör det oss främst på två punkter: dels ett antikapitalistiskt motstånd mot de som exploaterar gränspolitiken genom att utnyttja människor med annan pappersstatus eller stödjer det privatiserade deportationsmaskineriet. Men också ett antirasistiskt motstånd gentemot statliga praktiker och dess ideologi.

De parlamentariska alternativen i regeringsposition fortsätter att driva på samma rasism med kontroll och medborgarskap. När till och med det parti som säger sig verka för "öppna gränser" ingår samarbetsavtal som innebär en acceptans för att irakier handfängslas, drogas och leds från flyktingfängelser till chartrade plan var tredje vecka, är det upp till självorganisering för att konfrontera gränsvåldet.

Vi ses i Stockholm!