Viktig seger för
arbetarstyret i Argentina

Regionens lagstiftande församling röstade för att expropriera keramikfabriken och att juridiskt och på obestämd framtid lämna över den till arbetarkooperativet. Sedan 2001 har arbetarna på Zanon kämpat för att arbetarkontrollen på Latinamerikas största keramikfabrik – som har skapat arbeten, drivit samhällsprojekt, stött sociala rörelser över världen och visat att arbetare inte behöver chefer – ska få laglig status.

“Detta är otroligt. Vi är glada. Exproprieringen var en rättvis handling,” sade Alejandro Lopez, generalsekreteraren i keramikernas fackförening, som var segerrusigt överväldigad. "Vi glömmer inte de människor som stöttade oss under de tuffaste perioderna, eller de 100 000 människor som skrev under namninsamlingen till stöd för vårt lagförslag.”

Foto: wikimedia commons

”Här är Zanons arbetare, arbetare utan chefer.”

Hundratals arbetare från FASINPAT:s fabrik väntade spänt ända tills församlingen sent på kvällen genomförde röstningen, då exproprieringslagen vann omröstningen med röstsiffrorna 26 för och 6 mot. Tusentals supportrar från andra arbetarorganisationer, människorättsgrupper och sociala rörelser, liksom hela familjer och många studenter, sällade sig till arbetarna som väntade utanför den lagstiftande församlingen i provinshuvudstaden Neuquén. Aktivisterna, som uthärdade Patagoniens vinterväder, spelade trummor och ropade: ”Här är Zanons arbetare, arbetare utan chefer.”

FASINPAT har stått under arbetarkontroll sedan 2001, då Zanons ägare bestämde sig för att slå igen portarna och avskeda arbetarna utan att betala ut vare sig månader av innestående löner eller avgångsvederlag. Beslutet föregicks av massiva friställningar som fick arbetarna att gå ut i strejk år 2000. Ägaren, Luis Zanon, som har skulder på över 75 miljoner dollar till offentliga och privata borgenärer (inklusive en skuld på över 20 miljoner dollar till Världsbanken), avskedade de flesta arbetarna och stängde fabriken 2001. I oktober samma år förklarade arbetarna fabriken för arbetarstyrd. Arbetarna slog sig sedan under fyra månader ned utanför fabriken, spred pamfletter och blockerade delvis en motorväg som går till huvudstaden. Medan arbetarna campade utanför fabriken bestämde en domstol att de anställda hade rätt att sälja den återstående delen av lagret. När lagret tog slut den 2:a mars, röstade ett arbetarråd för att man skulle starta produktionen på egen hand. Arbetarna gav också fabriken ett nytt namn, FASINPAT – den spanska förkortningen för ”Fabrik utan chef”.

Foto:Obrerosdezanon.com.ar

En kamp med brett samhälleligt stöd

Arbetarna satte upp en scen med en gigantisk bildskärm för att de tusentals supportrarna skulle kunna se omröstningen. När beslutet lästes upp kramade de tårögda arbetarna om varandra och kunde knappt tro att de efter åtta års kamp till slut vann juridisk kontroll över fabriken. ”Beslutet speglar en organiserad kamp som vann hela samhällets stöd,” sade Veronica Hullipan från Mapuchekonfederationen. Hon sade att Patagoniens nätverk för ursprungsbefolkningens samhällen har stöttat Zanonarbetarnas kamp, och att det juridiska beslutet är en ”politisk triumf för arbetarorganisationerna.”

Zanonarbetarna påminde sina supportrar om att kampen på Zanon också var Carlos Fuentealbas. Han var en lärare i en offentlig skola i provinsen, som dödades av en polis under en fredlig demonstration för att försvara offentliga skolor.

Zanonarbetarna har inte bara skapat arbeten; de har också stöttat arbetares kamp lokalt, nationellt och internationellt. Arbetare från FASINPAT fanns på plats under demonstrationen där Fuentealba på nära håll sköts i huvudet med en tårgaspatron, i en polisrepression beordrad av regionens styrande konservativa koalition, MPN, som har styrt Patagonien sedan militärdiktaturen 1976-1983.

Foto: Wikimediacommons

”Detta är ett viktigt kapitel i Zanonarbetarnas kamp. Vi har kämpat på gatorna i över 9 år. Först försökte de vräka oss för att kunna auktionera ut fabriken, och nu har arbetarkampen och samhället tvingat regeringen att expropriera fabriken,” sade Zanonarbetaren Raoul Godoy till den landsomfattande dagstidningen Pagina/12. Idag exporterar fabriken keramikprodukter till 25 länder.

Kapitalisternas ständiga krigföring

Många av den lagstiftande församlingens ledamöter önskade att arbetarna på den självförvaltade fabriken skulle ge en ”garanti för samhällsfred”. Men för arbetarna bryts den freden när affärsmän bedrägligt gör konkurs och kastar hundratals arbetare ut på gatorna. ”Kapitalisterna förklarar ständigt krig genom att höja avgifter, privatisera offentliga företag och avskeda. Inför en sådan situation måste arbetarna försvara sig själva; och arbetarna på Zanon är beslutna att försvara oss själva, ute på gatorna, på det sätt som krävs.”

Enligt den nya lagen, kommer fabriken, som sysselsätter 470 arbetare, även fortsättningsvis att vara under kooperativets kontroll. Staten kommer att betala ut 22 miljoner pesos (drygt 41 miljoner kronor) till fordringsägarna. En av de största borgenärerna är Världsbanken – som gav lån på 20 miljoner dollar till Luis Zanon till bygget av fabriken – pengar som aldrig betalades tillbaka. Den andra stora fordringsägaren är det italienska företaget SACMY, som producerar högteknologiska keramikproduktionsmaskiner, och som Zanon är skyldig över fem miljoner dollar. Arbetarna har dock motsatt sig den statliga betalningen, och hävdar att fordringsägarna deltog i den bedrägliga konkursen fabriken gjorde 2001, eftersom pengarna inte gick till investeringar utan gick direkt till ägaren Luis Zanon. ”Om någon ska betala så är det Luis Zanon, som anklagas för skattesmitning,” sade Omar Villablanca från FASINPAT.

Nya ockupationer under 2009

Medan FASINPAT:s seger skänker hopp åt många av de 200 ockuperade fabriker som för närvarande står under självförvaltning i Argentina, står många fortfarande inför juridiska attacker. Bara timmar efter segern för Zanonfabriken, utrymde polisen fabriken Textil Quilmes, en trådfabrik som ockuperades under den nya vågen av fabriksockupationer 2009. De fyra arbetare som gick nattvakt utsattes för en våldsam vräkning. Buenos Aires provinsregering debatterar för närvarande en exproprieringslag för Textil Quilmes och åtskilliga andra nya ockupationer i provinsen. Textilarbetarna gör vid fabriksportarna motstånd mot vräkningen, och samlar stöd för att återgå till fabrikerna trots polisens närvaro. De hade också för tillfället ett juridiskt skydd, som följer av en exproprieringslag som enhälligt godkändes av underhuset i provinsens lagstiftande församling.

Arbetarna ockuperade fabriken den 11 februari 2009. ”Vi slog läger utanför fabriken för att undvika att cheferna skulle genomföra likvidationen och sälja maskinerna. Och arbetarna bestämde sig för att ta till direkt aktion, och ockupera fabriken och bilda ett kooperativ,” sade Eduardo Santillán, en textilarbetare på Quilmes. Med den bomull som fanns kvar på fabriken började arbetarna omedelbart att producera bomullstråd. När avskeden tillkännagavs arbetade fler än 80 arbetare på fabriken. Som vanligt när fabriksägare gör konkurs trots att efterfrågan på deras produkter ökar, så var ägaren till företaget, som då hette Febatex, Ruben Ballini skyldig arbetarna månadsvis med obetalda löner, obetald semestertid och sociala försäkringar. Arbetarna rapporterade också att ägaren tvingade de anställda att arbeta 12-timmarsskift; arbetsvillkor som varit olagliga i nästan hundra år.

Sex månader efter att arbetarna avskedades och fackföreningen (Sindicato Textil – AOT) inte lyckades agera, startade arbetarna på Textil Quimles produktionen. De hävdar att deras fackförening, som vände arbetarna ryggen när de väl avskedats, nu förhandlar för chefernas räkning.

Ockupationerna i Argentina fortsätter att öka i takt med att den globala ekonomiska krisen träffar den Sydamerikanska kontinenten. Chokladfabriken Arrufat, pirogtillverkaren Disco de Oro, tryckeriet Indugraf, trådproducenten Febatex, och köttförpackningsfabriken Lidercar sällade sig till raden av fabriker som ockuperats av arbetare under ockupationsrörelsens två senaste år. Textil Quilmes har kämpat sida vid sida med arbetare från andra fabriker, som också ockuperats sedan inledningen av den globala ekonomiska krisen, för att kräva exproprieringslagar; ingen av dem har ännu en juridiskt säkrad framtid.

Den ekonomiska krisen bäddar för fler fabriksockupationer

Många oberoende analytiker förväntar sig att den globala recessionen kommer drabba Argentinas realekonomi. Arbetslöshetssiffrorna har stigit och industriproduktionen har avstannat, medan den finansiella sektorn förblir opåverkad eftersom den utsattes för ett hårt slag redan 2001. De som gynnades av den argentinska ekonomins återhämtning är självklart de som nu använder krisen som en ursäkt för att rationalisera och avskeda arbetare medan de får löften om offentliga räddningsaktioner och statliga lån.

När världen faller djupare ner i den nuvarande recessionen fortsätter fenomenet fabriksockupationer att växa. Nästan 20 nya fabriker har ockuperats i Argentina sedan 2008. Detta kan vara ett tecken på att arbetarna möter den rådande globala finanskrisen med lärdomar och verktyg från de tidigare ockupationer som uppstod i kölvattnet av 2001 års ekonomiska kollaps och folkliga uppror. Idag existerar runt 250 ockuperade företag, som sysselsätter över 13 000 personer. Många av dessa ställen har haft produktion under självförvaltning sedan 2002, vilket ger nästan ett decennium av erfarenheter, experiment, strategier och misstag att ta lärdom av.

Zanon och andra från fabriksockupationsrörelsen har bevisat att de är förmögna att göra vad cheferna inte är intresserade av: Att skapa arbetstillfällen och arbeten med värdighet. Detta kan vara skälet till att regeringsrepresentanter, industriledare och fabriksägare har hållit sig tysta och ofta reagerat fientligt när ämnet förts på tal – de är rädda för att dessa ställen mångfaldigas och för exemplen de statuerar.

För en värld utan exploatering

På Zanon använder arbetarna hela tiden sloganen: “Zanon es del publo” – Zanon tillhör folket. Arbetarna har inte bara satt upp målet att producera för att förse över 470 personer med arbete och lön, utan också att skapa nya jobb, bidra till samhället och stötta andra sociala rörelser. För många på de omstartade företagen betydde ockupationen mycket mer än bara att skydda sina jobb; det blev också en kamp för en värld utan exploatering. Men medan segern för Zanon är ett steg i rätt riktning, står många av de ockuperade fabrikerna inför vräkning. FASINPAT kan nu fungera lagligt och koncentrera sin energi på att producera keramik i en vacklande ekonomi. Kollektivet har uttryckt sitt fortsatta förpliktelse att försvara arbetarnas rättigheter och självförvaltning, och man försvarar alla fabriksockupationer med sloganen: ”Si nos tocan a uno, nos tocan a todos”: Om de muckar med en av oss, muckar de med oss alla.”

Foto: Pablo Soto

Artikeln är ursprungligen publicerad på Znet. Marie Trigona bor i Argentina och är författare, radioproducent och filmskapare. Hon skriver för närvarande en bok om arbetares självförvaltning i Latinamerika, som kommer ut på AK Press.

Översättning Yelah.net