Möjligheter i en
kulturindustri i kris

Johan Söderberg
Allt mitt är ditt - fildelning, upphovsrätt och försörjning
Atlas

Kulturarbetaryrkena hotas heter det. Och detta på två sätt i den sköna nya världen. De hotas av en ökad digitalisering där ljud- och bildprogram hamnat i var mans hand så de nu i högre grad än tidigare tvingas konkurrera med folk som arbetar gratis med skapandet som drivkraft. För utan tvekan är deltagarkulturen den nya inne på Internet, se bara på myspace, wikipedia och youtube.

Det andra är att digitaliseringen också innebär att flertalet av kulturarbetarnas skapelser blir kopieringsbara och möjliga att sprida på Internet. Det är den senare berättelsen som i hög utsträckning basuneras ut eftersom den inte sätter samma krav på kulturarbetarnas skicklighet. Lösningen blir enkel: det är bara att skapa knapphet på skapelserna, som musik och film, genom att med lagar och kopieringsskydd förhindra spridning. På det sättet håller man priserna, bytesvärdena, uppe och allt blir som tidigare.

Detta har nått helt perversa höjder där Stim vill ha pengar från firmafesters snapsvisor och AOL Time Warner vill ha ersättning när Bä, bä vita lamm ska höras i en dokumentärfilm. Pissandet av immaterialrättsliga revir är i många fall ett större hot mot kulturbranschen än fildelningen, menar Johan Söderberg, då kultur i hög grad handlar om att ta från andra och låna allt från inspiration till ackord och samplingar.

Men allt kan inte var som tidigare och det måste konstateras. Att hålla bytesvärdet uppe är inte helt enkelt i en bransch, låt oss säga musikbranschen, där bruksvärdet ökar ju fler som lyssnar och uppskattar verket. Illegal fildelning kommer inte att upphöra så länge den är överlägsen alla kommersiella alternativ. Att hyra film på Internet är bättre än fildelning i det avseendet att man kan börja kolla direkt och man vet att det fungerar med textning och kvalitet. Men om utbudet av film fortsätter att vara så undermåligt, i de flesta svenska fall kring bensinmackstandard, kommer det inte på allvar konkurrera med bittorrentsajterna.

Johan Söderberg ger i Allt mitt är ditt en intressant och problematiserande bild av en scen som i hög grad är polariserad. Han redogör för de olika ståndpunkterna från ett vänsterperspektiv och landar i framtidstillvänd socialistisk upphovsrättskritik där arbetsdelningen och kapitalismens grunder står på spel. Han menar bland annat att hela den del av kulturvärden som ger digitalt kopieringsbara resultat har mycket att lära av opensource-kulturen där GPL-licensen ger användarna möjlighet att inte bara använda resultatet, programmet, utan också modifiera det och sprida det vidare under samma licens.

Boken är ett sällsynt bra inlägg i debatten eftersom Johan Söderberg inte värjer sig för knäckfrågorna. Bokens styrka ligger också i att han anlägger ett högervänsterperspektiv snarare än att plakatmässigt bara diskutera för eller emot fildelning. På det sättet kan han synliggöra de kopplingar som finns mellan kulturindustrin och fildelarna som ingen av dem vill kännas vid. För även om kulturindustrin officiellt kämpar med alla till buds stående medel med att minska piratkopieringen har man upptäckt att fildelning ger en större spridning av verken än vad de själva kunnat uppnå med sina kanaler, så inofficiellt kan diskussionen vara en annan. Man kan till och med vända på steken och konstatera att Piratebay arbetar gratis med att distribuera filmer åt Hollywood.