Klassföraktet gör oss
sjuka

Siffror från statistiska centralbyrån visar att antalet personer med olika psykiska besvär har ökat betydligt sedan början av 1980-talet. Det är framförallt kvinnor och personer ur arbetarklassen som mår dåligt. Under 2007 gjordes inom Norra Stockholms psykiatri nästan 10 000 fler öppenvårdsbesök än året innan. I Stockholm har även antalet patienter hos Barn- och ungdomspsykiatrin fördubblats sedan början av 1990-talet. Utvecklingen ligger i linje med att klassklyftorna ökar.

I Stockholm har borgarna genomfört något man kallar Vårdval Stockholm. I korthet går det ut på att de pengar som vårdcentralerna får inte längre anpassas efter att befolkningen i fattiga områden har särskilt stora vårdbehov. I praktiken innebär det att rika områden i Stockholm får mer pengar än förr medan fattiga områden som till exempel Fittja får mycket mindre. En månad efter reformens genomförande har vårdcentralscheferna i tre av Stockholms förorter sagt upp sig i protest. Läkaren Ulla Martinsson från vårdcentralen i Flemingsberg säger till Dagens Nyheter att det inte går att ta ansvar för verksamheten när pengarna inte räcker till.

-Befolkningen här är dubbelt så sjuk, har tyngre problem och tar längre tid, så enkelt är det. Nu dräneras vi på doktorer som inte orkar jobba här längre och får allt svårare att rekrytera nya. Vi får tre miljoner mindre och kan helt enkelt inte ge befolkningen det den behöver.

I Norra Stockholms psykiatri ska antalet öppenvårdsbesök krympas med 11000 på ett år och sammanlagt 30 miljoner kronor ska tas från verksamheten. Detta trots att psykiatriker, läkare och sjuksköterskor vittnar om att situationen redan nu är mycket tuff. Förra veckan gick ett 30-tal läkare på Karolinska sjukhuset ut offentligt och påtalade att det råder både platsbrist och personalbrist. En läkare förklarade att det inte längre är en fråga om, utan när det begås ett riktigt stort medicinskt misstag. Utöver detta ska även stora delar av psykvården i Stockholm privatiseras. Magnus Sundgren från Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH, säger till Sveriges Radio att privatiseringen och konkurrensen inom psykiatrin kommer att göra att långvarigt svårt sjuka patienter kommer att få en sämre situation. På Järva psykosmottagning i Rinkeby, en av de enheter som ska privatiseras, får svårt sjuka patienter gratis vård.

- Men det kommer inte kunna fortsätta med en privat vårdgivare eftersom verksamheten då måste gå med vinst, säger psykiatrikern och överläkaren Mats Örneborg till Radio Stockholm.

Nollvision och noll empati

Vi summerar lite kort: Allt fler stockholmare mår dåligt psykiskt, psykvården drabbas av neddragningar och stora delar ska privatiseras till förmån för företag som vill göra vinst på verksamheterna.

Om vi fryser bilden här för en kort stund så tar vi och lyssnar på vad folkhälsominister Maria Larsson hade att säga nyligen. Larsson lät meddela att hon vill ha en nollvision för självmord i Sverige. Det ska sägas att Larsson varken uppträdde onykter eller som stand up-artist vid tillfället. Man kan fråga sig vad uttalandet är ett uttryck för. Jag tror att det handlar om noll empati och en stor portion klassförakt. Vad kan annars förklara denna dåraktiga politik? Klassklyftorna i Sverige ökar mest i hela västvärlden, antalet miljardärer har aldrig varit så många. Pengarna finns men inte viljan att fördela dem efter de skriande behoven. Klart att det är klassförakt eller rent av klasshat som driver denna politik.

Patienterna inleder klasskriget

1970 bildade den tyska psykiatrikern Wolfgang Huber Socialistiska patientkollektivet. Hubers idé var att det inte var patienterna som det var fel på utan det kapitalistiska systemet som exploaterar arbetare som inte har något inflytande, vare sig i produktionen eller i politiken. Medicinen stavades klasskamp. Huber samlade en grupp ungdomar med olika psykiska diagnoser och behandlade dem med ideologiska diskussioner och praktiska övningar i bland annat sprängteknik och kampsport.

Klart är att många av dem som idag är psykiskt sjuka behöver medicinering och psykologsamtal, att enbart ge en djupt deprimerad person en grundkurs i frihetlig socialism ger nog varken till eller från. Men jag tror definitivt att vi har en del att lära av Huber och hans ungdomar. Det handlar om att vi måste attackera grunderna till problemen. Det är framförallt kvinnor och personer ur arbetarklassen som är systemets offer, de största förlorarna på en politik där större klassklyftor och nedmonteringen av välfärdsapparaten står på agendan. Det behövs många frihetligt socialistiska patientkollektiv och ännu fler, vad vi skulle kunna kalla, samhällsomstörtande anhörigföreningar.

Den kapitalistiska och patriarkala samhällskroppen framkallar dagligen nya sjuka medborgare, medicinen mot detta måste därför vara radikal organisering och attack. Alternativet är att fortsätta att lappa och laga ett system som aldrig kommer att sluta göra folk illa.