Pensionshetsarna letar
allt yngre offer

Folksam har alltså lanserat en kampanj riktad mot en försummad kundgrupp som inte verkar förstå sitt eget bästa. Och dessutom har de lyckats få nyhetsbyråer och tidningar att helt okritiskt vidarebefordra deras lönsamma budskap.

För i vår marknadsliberala drömvärld behövs ingen sådan kritik, utan allt är ödesbestämt att styras åt ett visst håll: åt marknadens och konkurrensens.

Folksam förkunnar barskt (pdf-fil):

"Folksams pensionsprognos visar att flertalet 70-talister inte kan räkna med en total pension (allmän- och tjänstepension) som motsvarar mer än 60 procent av deras kommande slutlön om de önskar gå i pension vid 65 år".

Men räddningen finns inom räckhåll, för dem som har råd, förstås:

"Genom att aktivt välja prisvärda premie- och tjänstepensionssparande, fonder och boende, finns det goda utsikter att trygga ekonomin som pensionär".

Reklam som nyheter

Från detta dokument på Folksams hemsida behövs inte många knapptryckningar förrän många exempel på ordspråket "intresset ljuger inte" dyker upp. Folksam sysslar nämligen till stor del med att förvalta pensionspengar i fonder - och tar naturligtvis bra betalt för det.

I en bokslutsrapport (pdf-fil) kan vi läsa:

"Eftersom behovet av sparande i samhället ökar är det viktigt att vi som kundägt företag fortsätter att erbjuda moderna och prisvärda pensions- och sparandelösningar till våra kunder, säger vd Anders Sundström".

Är det verkligen behovet av sparande som bara ökar av sig självt? Eller är det Folksam, deras konkurrenter och de marknadsliberala ideologerna som ser till att jaga igång det där behovet så fort som de får möjlighet? Avgör själva.

Sverige har internationellt sett gått i bräschen för att privatisera pensionerna. Och detta nästan helt utan offentlig debatt, med få undantag som journalisten Dan Josefssons granskning (se länkar nedan) och några spridda protestaktioner på vänsterkanten.

Motargument och alternativ - de finns, faktiskt

I exempelvis USA går debatten däremot varm när det gäller motsvarande förändringar, att privatisera det som kallas Social Security. Där förs Sverige, Chile och Storbritannien fram som skräckexempel på hur det kan gå. För det visar sig nämligen att en offentlig förvaltning av pensionerna är mycket billigare än privat förvaltning.

För de privata förvaltarna ser till att göra sig en god affär på att förvalta de framtida pensionärernas pengar. Fondförvaltarnas vinster trollas inte fram på något sätt, utan kommer rätt ifrån de avgifter som spararna betalar.

Från The Social Security Network lånar vi några skäl till att pensionerna inte bör ligga på börsen:

Det har blivit en besvikelse i andra länder - till och med Världsbanken oroar sig över att många chilenare kommer att hamna utanför pensionssystemet i Chile.

Pensionsspararna saknar kunskaper om vilka investeringar som är lönsamma och klarar sig därför relativt dåligt på börsen. Pensionen avgörs av om börsen råkar stå högt eller lågt när pensionsspararen behöver pengarna. Börshajarna tjänar en massa på andras sparande. Kvinnor och etniska minoriteter förlorar mest.

Vi lägger till två skäl: när arbetsplatserna i samhället ägs av utomstående fonder och aktieägare så omintetgörs möjligheten till en jämlik arbetssituation, eftersom ägarnas vinstkrav går före allt annat. Vinsterna på börsen är skevfördelade och skevfördelande, eftersom de står i relation till hur mycket som folk redan äger - de som redan är rika tjänar mest.

Så "måste" vi verkligen ha det så här? Naturligtvis inte. Det gamla vanliga alternativet är att fördela samhällets växande rikedomar efter behov. Detta alternativ är så enkelt och samtidigt så främmande för marknadsförespråkarna att det måste skrämmas bort, med myter som den om den "åldrande befolkningen". Alltså, att de gamla håller på att bli så många att vi inte "har råd" med dem.

Motargumentet är att Sverige (och många andra rika länder) under årtionden, ja, århundraden, har haft en åldrande befolkning. Och den svenska ekonomin har klarat sig ganska bra ändå. Finns viljan att förändra, så finns det alltid minst ett bra sätt.