Måndag 02 februari 2004
Homosexuellas rätt står på spel och homorörelsen har i lobbyn om kyrkligt äktenskap inte någon tanke på att bryta ner någon annan maktordning än den heteronormativa.
Om individer som lever tillsammans vill gifta sig ska de såklart göra det och alla ska också ha möjlighet till det. Men vad som sällan debatteras är äktenskapet som strukturell norm med vissa funktioner. Vi vill visa att vår kärlek är äkta, att vi menar allvar, nu är det på riktigt är uttalanden som bekräftar den funktionen. Det säger underförstått att andra förhållandeformer inte är äkta kärlek eller något att lita på. Äktenskapets norm har traditionellt en funktion att visa hur ett riktigt och välordnat förhållande ska se ut.
Men äktenskapsnormen har sedan femtio år tillbaka inte en tvärsäker position i samhället. Den måste tävla med sambo-, särbo- och delboförhållanden, till och med om fria förhållanden och familjer med flera föräldrar med blandad eller lika sexuell läggning.
I det svenska samhället är äktenskapets funktioner format efter kristna och socialkonservativa värderingar, som har färgat lagar kring par- och familjebildning.
Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson har riktat in sig på lagen i sin moraliska och nyliberala kritik om homosexuellas rätt att gifta sig i Svenska kyrkan. Först undrar hon om staten verkligen ska ha rätt att bestämma över kyrkan, som nu är fristående från staten, och i det har hon principiellt en poäng.
När Abrahamsson kommer till sin moralpanik - "vart leder en helt könsneutral vigselordning?" blir det intressant. Hon befarar att bästa vänner kan börja gifta sig - "inte för att få sin sexuella läggning välsignad, utan för att de juridiskt vill försäkra sig om att den som överlever den andra ska ärva allt". Det är ju en alldeles lysande idé. Varför skulle inte flera vänner med samma eller olika sexuell läggning, med könsbestämning efter identitet kunna gifta sig?
Med Abrahamssons moral skulle då vigselakten urholkas in absurdum. Med en frihetlig moral skulle vigselakten då förnyas och möta individers behov och önskan. En sådan ordning skulle till och med kunna bryta ner äktenskapet som maktordning.
Utan att det är hennes avsikt öppnar Abrahamsson för en nyanserad diskussion som tänjer på hur äktenskap får se ut, äktenskapsnormens funktion och position och hur livsformer värderas i samhället.
Hanna Dahlström