Det var precis som vanligt. Precis som det ska vara en första maj i syndikalisternas tåg. Start på Plattan. Slut på Stortorget.

Sambaorkester, skrik och dans. Plakat om rättvisa och jämställdhet. Gamla ramsor, nya ramsor.

Det var sol och lite småkyligt, det var engagerade talare och musik med dåligt men väldigt charmigt ljud, och killen på hustaket i gamla stan med sin rödsvarta fana var naturligtvis på plats och viftade för en rättvisare värld.

Och så internationalen förstås. Allt var som vanligt och precis som det ska vara på första maj.