Onsdag 30 januari 2008
Tjugofem personer utanför Lilla Karachi med flygblad och fanor. Det började vid halv tolv-tiden på tisdagen. Polisen väntade redan när blockaden skulle inledas. Befälet på plats, Berglund, gick omedelbart fram till syndikalisten Lars-Erik för att höra vad de var frågan om.
- En facklig stridsåtgärd mot utebliven lön, blev svaret. Som det varslats om.
- Då är det så här Lars-Erik att vi betraktar det här som en olaglig demonstration. Vad tror ni att ni kan vinna på det här egentligen? säger Berglund.
- 80 000 kronor, säger Lars-Erik och fortsätter, vi har använt den här metoden tidigare. Det ingår i den fackliga traditionen.
- Vi kommer att anvisa er en plats. Ägaren är villig att ta det här till tingsrätten. Han anser att han har papper på allt, säger Berglund.
- Ni har läst på dåligt, säger Lars-Erik. Var har du din utbildning någonstans. Lär ni inte er några fackliga prylar på polishögskolan?
- Lars-Erik, du tänker för mycket på vad du ska säga härnäst och lyssnar för lite på vad jag har att säga. Ska vi ta ut ägaren här och göra det den lagliga vägen?
- Vi har varslat tio dagar i förväg och Medlingsinstitutet har godkänt. Vi anser att vi gör ert jobb egentligen. Det är skumma affärer som pågår därinne, svarar han.
- Ni får släppa en lucka på en och en halv meter, säger hennes manliga kollega, så folk kommer in.
- Det kommer vi inte att göra, svarar Lars-Erik. Då skulle de ju inte vara en blockad. Det ska vara jobbigt att ta sig in. Det här är 150 år av fackliga traditioner. Jag tycker att det är löjligt det här. Vi vill inte slåss, vill ni det?
- Bollen är hos dig, Lars-Erik. Om jag skulle hit och äta lunch så skulle jag tycka att det var lite besvärligt, säger Berglund.
Det kommer en hel del folk till Lilla Karachi under lunchtid. Ungefär hälften av alla som planerat att äta lunch på restaurangen har vänt när de fått information om dess arbetsvillkor.
- De betalar inte ut löner här, säger en syndikalist som står i blockaden.
- Fan, vad jobbigt, säger en av de två killarna som tänkt gå in på restaurangen. Pausar. Vänder, och går sedan därifrån.
Josef arbetade i två år på restaurang Lilla Karachi på Lilla Nygatan i Stockholm. Det var långa arbetsdagar som tandoorikock och flygbladsutdelare. Flygbladsutdelare för att han kan engelska och skulle kunna locka turister. Senare förnekades att han någonsin varit kock. 45 kronor i timmen tyckte ägaren Chowdury att hans insats var värd. Hälften betalades svart. Ingen semesterersättning eller OB-tillägg betalades ut. Själv säger Josef att han var trött efter att ha flytt från Pakistan och bara ville överleva.
I januari 2007 blev det lag på att ha liggare på restauranger. Då märkte Josef att det var något som inte stämde. Chowdury brukade säga till personalen att utelämna vissa delar av informationen som skulle skrivas i liggaren. Sedan la han själv till information som innebar att han slapp skatt och till synes lagligt kunde betala ut mycket lägre löner.
- Han (Chowdury) visste hur han skulle lura Skatteverket, säger Josef.
När Josef hittade ett heltidsjobb som kock på en annan restaurang, slutade han på Lilla Karachi.
Då ringde Chowdury till Migrationsverket och frågade om när Josef skulle få beslut om uppehållstillstånd.
- Det var mentalt väldigt jobbigt. Han sa att han skulle förstöra för mig. Det handlar inte om pengar nu, det handlar om något annat.
En kontakt till Chowdury, kom till Josefs nya arbetsplats och sa "Ta tillbaka ärendet inom två dagar. Jag äger det där stället. Om inte kommer jag se till att du varken kan arbeta eller leva i Sverige". Nu känner Josef en oro för att något ska hända hans familj i Pakistan. Han menar att Chowdurys kontakt kan få tag i uppgifter om var de befinner sig.
- Hej, det var väldigt gott det här. Vill ni ha tillbaka erat papper?, säger en äldre kvinna som precis varit inne och ätit på Lilla Karachi. Hon har rivit sönder flygbladet. Ytterligare tre anställda har avlönats på samma sätt som Josef. En av dem är rädd för att delta i intervju och driva egna krav mot Lilla Karachi. Han säger till en vän att han inte ska gå dit och ber honom hälsa vidare att andra inte heller ska gå dit. Eftersom det är farligt.
Chowdury säger att varför har Skattemyndigheten inte skrivit om han nu har gjort fel, om han betalat svarta löner? Han säger att ingen någonsin klagat tidigare och varför har de jobbat kvar så länge om det inte varit bra?
- De som arbetar på Lilla Karachi är rädda för att Skatteverket ska ställa en massa frågor om varför de arbetar svart. De är också rädda för att Migrationsverket ska ta tillbaka deras papper, säger Josef.
Flera butiksägare i Gamla stan har intygat att Josef arbetat ofta och långa dagar.
- Det är hemskt att han ska stå där och dela papper och inte få några pengar, säger en kvinna som arbetar i Gamla stan.
Chowdury lät meddela via sin advokat Fredrik Nordlöf, advokatfirman Delphi & Co, att han kunde tänka sig att betala 10 000 kronor för att "få saken ur världen". Josef är ändå optimistisk och tror att Chowdury i slutändan kommer att betala honom pengarna han är skyldig.
- Han är kriminell och alla kriminella blir alltid rädda att de ska bli upptäckta, säger han.
Blockaden avslutades vid ett-tiden och fortsätter under onsdagen.
* Josef är ett fingerat namn.
Foto: Sebastian Palhus