FILM. Rodrigo Plás långfilmsdebut, La Zona, är ett brännande inlägg i debatten om övervakningssamhället. Filmen tar oss till den inmurade stadsdelen la Zona där överklassens idyll till synes härskar. En idyll som kommer att slås i bitar av rädsla, misstänksamhet och hat.

RECENSION. Trettio minuter att fylla med valfritt material. Trettio minuter att frälsa en otålig Winnerbäckväntande publik. Trettio minuter att övervinna regn och rusk. Det hade Miss Li när hon tillsammans med sitt band samt Maud Lindström, Cissi, Nourn, Emil Jenssen, Markus Krunegård, Maia Hirasawa och Lars Winnerbäck. bjöd på utomhuskonsert i Göteborgska Slottsskogsvallen.

KONSERT. Av en händelse gick jag förbi Andromeda-scenen en solig sen eftermiddag på Arvikafestivalen och såg att Totalt Jävla mörker skulle spela.

INTERVJU. Att musik kontrolleras och släpps av stora skivbolag är sedan ett antal år en sanning med modifikation. Likt punken igår står små oberoende aktörer för stora kreativa rörelser i musikrummet, men sedan ett antal år tillbaka skakas jättarna på riktigt av de oberoendes makt. För produktiva Alexis Erisian som driver Kallisti Gold Records är det ljusa tider.

LITTERATUR. "De ekonomiska skälen för en stark immaterialrätt kan ifrågasättas från en historisk, empirisk och teoretisk grund", skriver Johan Söderberg i sin bok Allt mitt är ditt - fildelning, upphovsrätt och försörjning. Boken angriper upphovsrätt och kulturindustrin från vänster - och gör det bra.

BILDREPORTAGE. Arvikafestivalen bara växer och växer. Den måste ha mycket som andra festivaler inte har eftersom medan andra festivaler förlorar vinner arvika. De har stor spridning på musik, ålder på besökare och campingområden. Någon väljer att sitta i gräset, en annan att dansa i gruset, en tredje att dricka öl i tältet och en fjärde att kramas i leran. Alltmedan solen lyser över dagens framgångar och regnet sköljer bort gårdagens misslyckanden. Det är Arvikafestivalen.

ARTIKEL. Festivalen Peace & Love i Borlänge avancerar ytterligare och har nu gått om Hultsfred med över 25 000 besökare i år. Visst vill man tro att en del av det beror på budskapet och årets tema: Vakna!

TEMA. Yelah brukar dyka upp på festivaler och konserter lite varstans under sommaren. Det kan du räkna med i år också. Håll därför koll på kulturdelen, där alla artiklar och bilder kommer finnas samlade.

RECENSION. Är den globala rättviserörelsen en samling individuella aktivister som inte vill tillhöra etablerade organisationer? Hur ser aktivisterna på demokrati, parlamentariska institutioner och varför bloggar de inte om en färdigskriven samhällsmodell på sina hemsidor? Det får man veta mer om i den första svenska avhandlingen om den globala rättviserörelsen av sociologen Magnus Wennerhag.

BILDREPORTAGE. Då har sommaren börjat på allvar. Sveriges festivalutbud har ökat kraftigt de senaste åren, och de slåss med varandra om publiken. Accelerator är tillbaka till Munchenbryggeriet på gott och ont. Först tänkte jag att det nog måste vara tråkigt att vara inne i stan bland hustaken när det är sommar. Men att sedan se ut över Stockholm och förundras över att det går att trycka in fyra scener på en så liten yta ger lite sommarspritt i benen ändå, och det är inte helt fel att ta en öl i trappan och blicka ut över människor, scen och hustak och Mälaren i en ljummen sommarnatt. Och det finaste med Accelerator är att de vågar satsa på det smala, inte luta sig tillbaka på så kallade dragplåster utan lita på de band som kommer dit och inte är omskrivna i alla tidningar och sedda på alla tv-kanaler.

RECENSION. Det verkar vara en svensk sjukdom att såga allt som inte redan är hypat och populärt och att aldrig skriva en recension längre än 15 meningar. Det skriver Daniel Kristiansson som bryter mot normerna i sin recension av Ladytrons senaste skiva Velocifero. En skiva som bör lyssnas på i hörlurar och som är värd att älskas i evighet.

REPORTAGE. Vad kan vara bättre uppladdning inför EM-matchen Sverige-Spanien än sköna techno/electrovibes i det gröna? Jag pratar om Socially Hazardous – Blommor & Bin i gropen på Långholmen den 14 juni.

LITTERATUR. Boken De papperslösa och de aningslösa slår mig med häpnad. Under våren har jag vetat att denna bok skriven av Kristina Mattsson ska komma ut på Leopard förlag. Jag har sett fram emot det och sett boken som en del av en förskjutning i debatten om papperslösa personers rättigheter. En debatt där det finns röster som kräver att de mänskliga rättigheterna ska vara just mänskliga och inte medborgerliga. Som påpekar att nationalstaten är rasistisk i sin funktion och aldrig är någon garant för mänskliga rättigheter, utan skiter i just alla förutom de som råkar vara medborgare. Så när jag får syn på boken som jag tror berör detta i ett skyltfönster på Odenplan blir jag glad. Jag tror att den ska ha något att tillföra.

RECENSION. Elaine Bergqvist är bara 26 år ung och har redan gått en kandidatutbildning i retorik på Södertörns högskola, startat ett företag och skrivit en bok helt själv. Hon är också andra generationens invandrare med en mamma från Brasilien och en pappa från Sverige men skriver som om hon vore blond och blåögd. Bilden som pryder bokomslaget visar dock hennes olivgröna hud och mjuka glada lockar runt hennes varma leende och bruna glada ögon.