Kampen mot vägspärren i
Yabad, Jenin

Invånarna uttrycker sin starka önskan att förflytta vagsparren. De förklarar att de förflyttat den tidigare men att militären alltid kommer tillbaka för att ersätta den som tagits bort. Palestinierna vill ha en fredlig demonstration och alla kommer överens om att det är den bästa strategin med tanke på att militären vid tidigare tillfällen agerat mycket aggressivt.

Runt 200 palestinier och 30-40 internationella samlas för att i sammlad trupp gå ner mot vägspärren. Det visar sig när vi kommer närmare att de ökat antalet soldater för dagen och dessutom lagt ut taggtråd på marken. När vi befinner oss cirka 150 meter ifrån soldaterna skjuter de de första tårgasgranaterna. Jag träffas av en av granaterna i huvudet och när jag i chocken kippar efter andan andas jag in mycket gas. Några män hjälper mig till en bil där jag svimmar av på grund av syrebisten. Jag vaknar vid sjukhuset och tar mig med darriga ben in till en doktor där jag behandlas med syrgas.

Mannen skjutsar mig tillbaka till demonstrationen. Där är laget oförändrat utöver att några av de internationella försöker förhandla med soldaterna via megafon. Återigen svarar militären med tårgas och flera förs en andra runda till sjukhus för att behandlas för tårgasinhalation, bland dem även jag.

En av de amerikanska aktivisterna som jag träffar på sjukhuset har skärsar i ansiktet av att en granat exploderat i ansiktet på honom. En ung pojke ligger i sängen brevid mig och skriker av smarta. Han har också träffats av splitter. Ett spädbarn gråter i korridoren brevid. Barnets mor hade forsokt springa undan men militären skjöt efter henne och barnet andades in tårgasen. Jag inser att soldaterna siktat på oss alla vilket är ovanligt, åtminstonde att de siktar på de internationella aktivisterna.

Tyvärr kunde vi inte forflytta vägspärren idag men som Mohammed säger när vi alla atersamlas igen, "var inte besviken, i morgon försöker vi igen och får vi inte bort den då går vi tillbaka i övermorgon".