Fyra historier från
kampen i Oaxaca

En lärare i 40 års åldern från Sierra Mizteca poängterar aktionens konsekvenser. "Vi beskär kapitalisternas och statens rörlighet". En annan lärare sticker in med att visa på aktionernas ekonomiska konsekvenser. "När vi lämnar fri passage vid vägkontrollerna förlorar staten hundratusentals pesos dagligen". I måndagens nummer av den lokala tidningen Las Noticias hittade jag en siffra på att den mexikanska staten förlorat 3 miljoner pesos (2 miljoner kronor) på grund av lärarnas veckolånga blockad mot det statliga oljebolaget Pemex."Detta är en konlfikt som gäller hela Mexico. Vill tvinga den federala staten att agera" avslutar en av lärarna.

Repressionen som vi minns och upplever

Söndagen första juni besökte den internationella kommissionen för mänskliga rättigheter Oaxaca. Syftet var att presentera resultatet av den kartläggning de har gjort över brott mot mänskliga rättigheter som begicks under upproret 2006. Resultatet var skrämmande.

En film visade torterade lärare och en aktivist brutalt misshandlad med batonger av en grupp på 30 poliser. Filmen visade också hur poliser packade en grupp kvinnor på en pickup där de kördes iväg för att våldtas en efter en av polisen. Än mer skrämmande var det att sitta bredvid anhöriga till de mördade och offren för övergreppen samtidigt som filmen rullades. När ordet lämnades fritt efter filmen berättade de hur de genomlevt repressionen. De flesta av dessa kvinnor.

Stämmningen i den trånga teaterlokalen var oerhört stark. En kvinna inledde sitt framförande "kära kvinnliga kamrater (compañeras) och så de män som här". Applåderna haglade. Kvinnorna har en framträdande roll i rörelsen, något de axlar med oerhöd stolthet. Mötet avslutades med att en APPO-medlem (behöver jag nämna att det var en kvinna?) drog igång en talkör. "Hombro con hombro, codo con codo, APPO APPO, APPO somos todos" ("Skuldra mot skuldra, armbåge mot armbåge, APPO APPO, APPO vi är alla").

Kampen om sanningen

Under upproret 2006 tog APPO kontroll över ett stort antal medier. Samtidigt skapade de egna radiostationer och nyhetsblad. COMO - APPO:s kvinnonätverk gjorde sig under 2006 kända världen över för sin beslutamhet. Den första augusti intog de delstatens största tv-kanal Canal 9 för att sända sin version av upproret. Under de senaste veckornas mobiliseringar har rörelsens tillgång till media varit mycket knapp. De enda utrymmet har varit deras egna radio Radio Plantòn som ständigt störts av regeringens sabotage.

Regeringen har tillsammans med företagare inom turistindustrin bedrivit en smutskastningskampanj mot rörelsen i de stora tidningarna. Diverse anklagelser har riktats mot rörelsen under den senaste veckan, som exempelvis dessa rubriker "Lärarna översvämmar torget med sopor, Turismen i kris på grund av upproret". "Lärarna respekterar inte vårat kulturarv".

Under en kvinnomarsch söndagen första juni deklarerde COMO att de återigen är beredda att ockupera existerande medier om utrymme inte lämnas åt röreslerna berättelser. Patricia ordförande i nätverket verkade mycket beslutsam om detta i sitt tal. När vi satt oss ner i tältlägret säger hon till mig "Vi klarade det förut och vi vet vet att vi klarar det igen. Ett av våra slagord lyder; när en kvinna avancerar finns det inte en man som kan hålla henne tillbaka. Det gäller idag mer än någonsin".

Mötesplatsen

Plantònen, lärarnas tältläger, har förvandlat stadens centrala torg till en gigantisk mötesplats från att ha varit en turistmetropol. Här möts sociala kämpar från hela delstaten och vanliga invånare för att diskutera om den aktuella situationen. Dygnet runt sjuder torget av liv. Kvinnor från kvarteren omkring passerar för att lämna mat. I vartannat gatustånd stannar folk till för att titta på film om upproret. Kring tälten samlas anhöriga och bekanta för att samtala med lärarna.

På kvällstid följer en rad mer intellektuella aktiviteter. Fackliga sektioner och vänstergrupper anordnar politisk filmvisning med efterföljande diskussioner. Andra arrangerar diskussionskvällar. Senast andra juni deltog jag i en mycket intressant diskussion om pedagogik under titeln "Filosofi för barn". Här diskuterades lärarnas kunskapsyn och barnens olika vägar att finna kunskap. Erfareheter mellan föräldrar, aktivister och lärare utbyttes flitigt.

Rörelsen har på många sätt gett befolkningen i Oaxaca ett forum som de aldrig tidigare haft tillgång till. Band knyts, erfarenheter utbyts och samarbeten inleds mellan folk från delstatens alla hörn. Rörelsen har skapat en insikt att folk över hela delstaten delar samma problematik och erfarenhet av förtryck och fattigdom.

Barrikaderna under upproret fick grannar att mötas och skapade ett nätverk i förorterna som idag är en rörelsens viktigaste baser. Upproret har skapat ett avbrott i vardagen. I detta tillstånd skapas nya sociala relationer byggda på en nyväckt samhörighetskänsla. En känsla som väcker hoppet om ett nytt samhälle byggt underifrån av folket.