Avatar - ett mästerverk

Avatar, 2009. Regi: James Cameron.

Tre meter långa blå indianer med alvöron, kan det vara något? Ja det kan det. Detta är ett mästerverk i SF-gengren, både tekniskt och moralfilosofiskt.

Planeten Pandora 2154. Människorna vill kolonisera denna vackra djungelplanet för att komma åt sällsynta mineraler. Sam Worthington spelar den rullstolsbundne soldaten som i sin avatarskepnad skall skaffa information om ”infödingarna”, men som inser det destruktiva i sitt uppdrag och väljer sida för Pandoras folk.

Michelle Rodriguez gör en av filmens starka kvinnoroller, och min gamla hjältinna från Alien, Sigourney Weaver, gör ett annat bra kvinnoporträtt. Jag tog fram Ursula Le Guins bok ”Där världen heter Skog” som skrevs 1972 i protest mot Vietnamkriget, och uppslaget verkar komma därifrån.

Men bara uppslaget. Här finns många innovationer, kropsbytet är en, och den undersköna djungeln med flygande blommor, självlysande träd och tama flygödlor. Just naturskildringen är det bästa i hela filmen – det är helt annorlunda och ändå riktigt övertygande.

Actionscenerna blir lite väl kompakta och utdragna. Men filmen som helhet är verkligen magnifik, med sitt väl formulerade miljö- antikrigs- och antiimperialistiska budskap. En meningsfull SF-film med den allra senaste tekniken, ”sense of wonder” och utmärkta skådespeklare, vad kan man mer begära?