Sprayfärg till
Palestina!

Det finns två huvudtyper av graffiti, den traditionella med rötter i antiken, där budskapet är huvudsaken, och sedan 1970-talet den nutida spraykonsten, där färgen formen och stilen är det viktigaste. Den politiska graffitin i Palestina har drag av bådadera, och påminner också om brigadmåleriet i Nicaragua och Irland.

Det speciella här är den arabiska kalligrafien med sina vackra och eleganta bokstavsformer och martyrporträtten, som påminner om RIP-målningarna i New York. Kampen mellan PLO och Hamas visar sig också i bilderna – Hamas är ikonoklaster och föredrar korancitat, medan PLO gärna visar upp Arafat och andra kämpar i helfigur. Trots bristen på material, sprayfärg framför allt, är många bilder välgjorda, medan andra kan betecknas som mer tillfälligt politiskt klotter, av den sort som Muren på Västbanken också bjuder på. Gazas graffiti avtecknar både kriget med Israel och vardagslivet i flyktinglägren, som de många lyckönskningarna och bröllopsgraffitin.

Mia Gröndahl översätter texterna från arabiska och kommenterar bilderna med stor sakkunskap. Hennes foton är, som Martha Coopers, noga med att skildra lokalbefolkningens samspel med målningarna. Det som slår mig när jag läser Mias bok är hur välkommet det borde vara med en stor sändning sprayfärg från Montana och Belton för dessa palestinska graffitimålare. En insamling under mottot: Sprayfärg till Palestina”! Det kunde också vara ett sätt att stödja deras budskap om kärlek och politik.