Torsdag 27 april 2006
TV:n får idag fylla långt fler behov än att stilla vår nyfikenhet på vad som hänt runtom i världen. När vi vill slappna av sätter vi oss framför TV:n, när vi vill roa oss, när vi vill bli tröstade, när vi vill uppfostra våra barn eller när vi vill träffa nya människor sätter vi oss också i TV-soffan. Det som har visats på TV har hänt, det är en del av vår världsbild.
Det är fantastiskt i avseendet att vi faktiskt utan dröjsmål kan få veta saker och tings tillstånd på andra sidan klotet, men lite skrämmande när man inser att hälften av ens vänner bara existerar i en imaginär värld. Det som inte har visats på TV har inte riktigt hänt, på riktigt alltså.
På jobbet och i skolan är TV-tablån det självklara diskussionsämnet, TV:n upptar inte bara vår fritid. Den som inte hänger med eller har sett det senaste avsnittet misstänkliggörs även om man gärna skäms lite för att avslöja hur mycket man själv ser på TV.
TV:n upptar allt mer av vår vakna tid, antalet TV-timmar per dygn stiger hela tiden i Sverige och i andra länder. Statiska centralbyrån meddelade strax innan årsskiftet att majoriteten av svenska ungdomar tittar på TV mellan en och två timmar per vardag. Och ju äldre ungdomarna blir ju mer ser de på TV, siffrorna talar ett tydligt språk som bara pekar åt ett håll.
Adbusters vill även sätta fokus på den starka ägarkoncentrationen som finns inom mediabranschen, tankesmedjan menar att det måste till en diversifiering i ägandet och mediautbudet. För att testa gränserna har Adbusters bland annat försökt köpa reklamtid i kommersiella TV-kanaler och sända – en svart bild. Detta upplevdes dock som alldeles för kontroversiellt och stoppades. The show must go on.
Efter ett bra tag framkommer det dock att han i själva verket bara hållt sig borta från TV:n i 24 timmar. Eftersom han betraktar sig själv som botad TV-missbrukare efter ett så pass långt uppehåll unnar han sig lite TV-tittande som belöning. Strax har ett par månader förflutit och essäen är inte klar.
Särskilt när klockan är lite för mycket och jag ligger kvar i TV-soffan känner jag igen mig i bokens huvudperson. När det för tillfället känns som betydligt mer ansträngande att gå och lägga sig och sova än att fortsätta zappa planlöst mellan kanalerna som verkar ha kommit överens om gemensamma reklampauser. Det är då det är dags för en TV-fri vecka.
Läs mer:
Panik över pöbelns kulturvanor