Totalt jävla ös

Inte min favoritmusik direkt trodde jag, men vid soundchecken fångades mitt intresse och när jag kom närmare verkade publiken vara i extas av att få se det nu tolv år gamla bandet sprunget från de norrlandska skogarna.

- Vi vill se Totalt Jävla mörker, vi vill se Totalt jävla mörker, sjöng de taktfast, och trängdes vid staketet närmast scenen.

Jag som har fördelen att få stå längst fram tog plats hos de andra fotograferna.

Snart drogs jag med i en vansinnesfärd, ledd av Fredrik och Sylen på sång som omvartannat tog över rodret och styrde oss ut på farliga ångestfyllda vatten. Och publiken var med likt skeppsråttor och giftiga sälar.

Vi mellan scen och publik höll nästan på att åka på stryk av bandet som de slogs med texterna och micarna och högtalarna. De var överallt på samma gång och jag har aldrig i mitt konsertkliv sett mer röj och energi på scen någonsin, och då vill jag våga påstå att jag har sett en hel del.

-Finns det några från Norrland har? skrek de och fick ett vrål till svar.

-Det här handlar om Norrland där ångesten ligger som en dimma över skogarna!

Och det var mycket trummor, mycket gitarr och pumpande bas, och svetten rann av allt skrikande.

Men trots att de sjöng sa destruktivt så förstod jag, och det gick inte att undgå att det rådde glädje, både på scen och i publik. På ett sätt man inte finner någon annanstans.

Jo, kanske i de dimmiga skogarna då, dit TJM:s skitiga skepp har sin slutdestination.

Och jag som snart flyttar till bandets hemstad Skellefteå gick från en givande konsert med ett leende på läpparna.