Klimatförändringarna
minskar fattigas
matsäkerhet

Jorden har feber och representanter från hela världen har försökt att råda bot. Om vi inte agerar nu så kommer klimatförändringar att få förödande effekter som ingen kommer att kunna undgå.

Detta är den diagnos som har ställts av rådande vetenskapsmän och kvinnor. Vissa kommer dock att komma lindrigare undan än andra. De som släppt ut mest växthusgaser kommer att vara dem som påverkas minst och de som bidragit minst kommer att se störst effekt.

De sistnämnda är också de länder som kommer att få svårast att hantera de påfrestningar som väntar. Problemen i denna matematik har varit ett hett ämne under förhandlingarna i Köpenhamn.

Indien är ett av de länder som kommer att drabbat hårdast av klimatförändringarna. Effekterna syns redan genom smältande isar i Himalaya, ökade stormar och extrema väderförhållanden.

När havsnivån stiger kommer boende längs den långa kustremsan få utstå stora påfrestningar. I Indien arbetar 65 procent av befolkningen med jordbruk på ett eller annat sätt. Förändringar i monsunen kommer att innebära stora svårigheter för bönderna att odla mat, vilket i sin tur kommer att minska matsäkerheten och ha förödande effekter bland landets redan fattiga befolkning.

Indien har allt att vinna på att utsläppen minskar, men samtidigt står utveckling och tillväxt högst upp på listan. Tillsammans med länder som Kina så håller Indien på att förvandlas till en ekonomisk jätte.

Indien är ett av de länder som släpper ut mest växthusgaser. Men beräknat per capita, är utsläppen ännu ganska låga jämfört med resten av världen. Tillsammans med urbanisering, ökad välfärd och en förbättrad levnadsstandard tillkommer också ökade utsläpp för den dryga miljarden Indier som bor i landet.

Om man skulle ha gått med på bindande avtal som innebär minskade utsläpp skulle det också innebära käppar i hjulen för denna utveckling. Redan inför klimatmötet i Köpenhamn gick den Indiska miljöministern Jairam Ramesh ut med att Indien utsläppsminskningar kommer att ske för landets eget intresse och att de varken kommer att acceptera bindande utsläppsmål eller slutdatum för dessa.

För att inte temperaturen ska överstiga 2 grader krävs ett gemensamt arbete. Men att länder som redan nu kämpar mot extrema klimatförhållanden och vars stora delar av befolkning lever i fattigdom och under globala påtryckningar inte vill ta lika stor del i ett gemensamt botemedel kan verka förståeligt.

Å andra sidan kan det innebära en lika stor käpp i hjulet att inte åka med på den gröna våg som sveper över världen just nu. Klimat- och miljödebatten har skapat en ny trend för utveckling som kan innebära att länder som satsar på ”fel saker” riskerar att hamna på efterkälken.

Även om utveckling ur en klimatsynpunkt kan ske på ett mer eller mindre ohälsosamt sätt så bidrar den alltid till mer utsläpp, mer växthusgaser och därigenom också mer ”feber”.

Hur går vi vidare nu när förhandlingarna i Köpenhamn inte lyckats komma fram till ett gemensamt beslut och hur länge törs vi våga vänta på detta botemedel? Nästa gång världen samlas kring klimatfrågan blir i Mexico och vare sig det mötet leder till mer konsensus än i Köpenhamn eller ej, kommer problemen i klimatmatematiken att kvarstå.