Liberaldemokratiskt
toalettpapper

En ny bok föranleder inte ny kritik. Särskilt inte när författarna irrar omkring barfota bland övergivna gamla skelett i undersökningskonstens Sahara. Den puttrande träskliberalismen i grundtesen, nazism och "vänsterextremism" (vilket tydligen är en enhetlig ideologi) är lika illa, gör dock syftet helt klart. Sandelin, Lodenius och alla deras liberala polare vill få alla som inte prisar deras socialliberala paradis att framstå som äckliga nazister och terrorister. De kräver att "extremisterna" (numera är alla icke-sossar extremister) ska isoleras i det öppna samtalets namn.

Det politiska våldet i Sverige toppas otvetydigt av polisen, men det gör inte att alla som kommer efter dem i våldstoppen är lika goda kålsupare. Det hade Sandelin/Lodenius också sett om de hade undersökt vem som utför vilket våld. Nazister är ett hot mot alla icke-nazister, vilket tydliggörs av överfall som det i Göteborg 1 september, eller sommarens naziattack mot miljöaktivister i Ryssland. För att inte nämna de mord som begåtts bara i Sverige av nazister.

Slag i luften

Som motexempel kommer träskliberalerna dragandes med det misslyckade brandattentatet mot McDonalds i Nyköping 2006. Att "dådet" vida överträffas av deras ideologiska släkting Mats Hinze¹, tidigare medlem i nyliberala Frihetsfronten (kopplingar till exempelvis Timbro), hindrar inte Sandelin från att jämföra "den autonoma vänstern" med nazister och islamistiska terrorister (som bekant är det den islamistiska terrorismen vi bör frukta, inte den judeo-kristna).

När sedan våra liberala räddare kommer flygande med uttalanden från nazister om att de gärna skulle samarbeta med vänstern, och påpekar att detta minsann måste vara beklämmande för "den autonoma vänstern", då undrar man hur mycket dessa självutnämnda experter vet om nazismen som ideologi. Nazismen har ända från början varit ute efter att parasitera på socialismen och vänstern, vilket syns framförallt i deras vokabulär. Att försöka sudda ut gränsen mellan nazism och vänstern är en av nazismens främsta projekt, och i det är idiotliberaler som Sandelin gladeligen delaktig.

Pinsamt försvar av nyliberal ordning

Liksom alla borgare som ägnar sig åt att demonisera vänstern nämner Sandelin livsviktiga sökord som "AFA" och "Göteborgskravallerna". Att den svenska borgerligheten vet mycket lite om vad som egentligen hände i den snoppformade bananrepubliken Svärje de där dagarna i juni 2001, och hur det gick till i rättsalarna efteråt, gör det nästan sorgligt att se Sandelins undermåliga försvar av den socialliberala ordningen.

I Metro den 14 september uttrycker Sandelin sin åsikt att "de här ideologierna i sig är väldigt farliga. Att de attraherar många ungdomar genom sina förenklade budskap. Därför tycker jag att man mer ska bekämpa ideologierna."

Den här typen av utsagor från människor som pratar om demokratiska rättigheter men samtidigt vill bekämpa ideologier och genom grov och felaktig förenkling anklagar andra för att vara förenklande borde få vilken människa som helst att känna orwellianismen flåsande i nacken.

Magnus Sandelin och hans meningsfränder upprörs över misslyckade brandbomber på snabbmatsrestauranger och menar att människor som gör sådant måste bekämpas i demokratins namn. Samtidigt går världens största krigsmakt ut i krig världen över, ivrigt uppbackade av hela världens militärindustri (inklusive den svenska) och liberaler som Sandelin. Att i demokratins namn kräva rättning i ledet under fanan är förstås inte alls totalitärt.