Arvikafestivalen bara växer och växer. Den måste ha mycket som andra festivaler inte har eftersom medan andra festivaler förlorar vinner arvika. De har stor spridning på musik, ålder på besökare och campingområden. Någon väljer att sitta i gräset, en annan att dansa i gruset, en tredje att dricka öl i tältet och en fjärde att kramas i leran. Alltmedan solen lyser över dagens framgångar och regnet sköljer bort gårdagens misslyckanden. Det är Arvikafestivalen.
TORSDAG
Timo Räisinen mjukar upp en förväntansfull festivalpublik
Elektro blandat med pop
blir Familjen
Med mycket blipblop, datorer och spexande p åscen fick vi en kanonrepris från förra året
Slagsmålsklubben bjöd på sig själva
Och mjukdjur och tv med motorcross
Publiken var vansinnig och trängdes mer än gärna lite för mycket
En försiktig Moto boy älskade publiken
Britta Persson stod i ena hörnet och visade vad svensk musik är
Hennes band fick stå i mitten av scenen
Det danska bandet Efterklang hade extremt många instrument, konstiga kläder och fin klang
Jag tror att svenskar behöver festivaler, de blir mer öppna, glada och dansar mer då
Kate Nash gömde sig bakom sitt klaviatur men hade en röst som trängde igenom
The Kooks spelade på Vintergatan och fick nog de flesta att dansa i en varm sommarkväll
The Kooks
The Kooks publik
Alla får vara med
MSTRKRFT fick Orion att koka med sin lite hårdare elektro som ingen kan tycka illa om
Det var sent på natten
men ingen ville sova. Inte när MSTRKRFT spelar i alla fall
FREDAG
Saul Williams med stenhård hiphop som blev en aning skränig till slut
Området var större i år, och de hade möblerat om ordentligt
Över 20 000 människor hade sitt hem på festivalens område under tre dagar
The Hellacopters röjde på scen
Jag kunde ibland inte hålla mig för skratt
Men The hellacopters körde sin grej
Galen publik
Publik på Hellacopters
ett av de stora namnen var Kent
Och de verkade göra vad de skulle
Kent är svensk pop
Alla som gillar popens pop och gärna sjunger med i alla låtar
Jag kände inte till Cut Copy, men det visade sig vara en av de bästa akterna
Många instrument och elektroniska inslag
Nätterna i Arvika är varma
Publiksken
Surkin ensam kille spelar dansande elektro
Spelningen flyttades, och det var inte jättemånga där men
Irma Gmeyner tog oss ändå med på sin resa
LÖRDAG
DLK dundrade igång ganska tidigt på eftermiddagen på Vintergatans scen
De lyckliga kompisarna är numera ett gäng medelålders som sjunger om att dricka sprit och hålla käften, i nostalgiskt syfte fungerar det, lite i alla fall.
TMO, helt vanlig rock
The Mary Onettes
Johanna Olofsson på Jamobilen
Totalt jävla mörker visade mer energi än jag någonsin sett på en musikscen. Och jag har sett mycket.
Looptropp Rockers firar jubileum
Visar sig från sin bästa sida
Dansar Looptroop-dansen
Och bjuder på rytmiskt danskalas
Looptroop kommer alltid att fungera som festivalband.
Lacrosse var också ett för mig okänt band, som jag gillade starkt
Lacrosse hade många instrument, sång från hela bandet, och lite av varje
Maps var finstämd elektronisk pop som jag överraskades av
Publiken trivdes på Andromeda-scenen
Stora scenen invaderades av emoinspirerad pop
Death Cab for cuties gav publiken det de ville ha och på den stora grusplanen kunde man både dansa, trängas, och mysa.
Hot Chip spelade sent på lördagen, men det var fullt med folk nedanför Vintergatan
I gummistövlar och mjukiskläder gav de allt i elektronisk pop med många instrument som summerar årets festival ganska bra
Hot Chip drog in publik och område i någon slags dimmig dröm
Och en festivalsliten publik var med på noterna medan mörkret lade sig en sista gång över Arvikafestivalen. Tre dagar har gått snabbare än vinden.
Måndag 14 juli 2008
