Minoriteter försummas i
FN:s klimatarbete

Handeln med koldioxidrätter som initierades med Kyotoprotokollets verifiering 1997 skapar redan stora problem för ursprungsbefolkningar i utvecklingsländer, och i länder som Kanada och USA. Handeln ingår i ett system som kallas Clean Development Mechanism, CDM.

Denna 'mekanism' är tänkt att skapa ekonomiska incitament för världens ekonomier att skära ner på sina utsläpp av koldioxid och andra s.k. växthusgaser. Inom CDM kan industriländer (sk Annex 1-länder) investera i projekt i utvecklingsländer som minskar koldioxidutsläppen men tillgodoräkna sina egna länder dessa utsläppsminskningar. Dessa investeringar blir ofta mycket billigare än om de skulle gjorts i hemlandet.

Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation, REDD, är ett annat sätt att investera i utvecklingsländers utsläppsminskningar. REDD syftar bland annat till att minska skogsavverkning och på så sätt binda koldioxid som annars skulle nått atmosfären snabbare än i en naturgiven livscykel för skogen.

Ursprungsbefolkningarnas perspektiv på dessa mekanismer ignoreras, enligt Marcial Arias, Panama. Över huvud taget så är konsultationer av och dialog med ursprungsgrupper som berörs av de FN-stödda projekten ovanliga. Marknadstänkandet medför att CDM-projekt söker billiga lösningar, och då hamnar ursprungsfolk i kläm, medan pengarna hamnar i händerna på redan starka grupper, enligt Ben Powless, representant för ursprungsbefolkningar i Kanada och Nordamerika.

Ben Powless ser att man måste flytta frågan till vilken skuld konsumtionen i väst har i sammanhanget och hur ursprungsbefolkningarna egentligen använder skogen i den egna kulturen.

Ursprungsbefolkningar har länge förbisetts i FN-systemet eftersom detta är nationsbaserat, och det är regeringar som representerar sina länders intressen. Men många länder har ingen aktiv politik när det gäller minoriteter.

Det finns sedan 2007 en FN-deklaration om ursprungsfolk med 40 punkter. Men det är ingen bindande resolution. Och i CDM-systemet finns regler för "konsultationer" med berörda befolkningsgrupper. Men processerna går ofta fort, och det är tidskrävande att konsultera ursprungsfolk. Så många gånger väljer man att förbise denna teknikalitet, enligt Kanyinke Sena, sakkunnig i REDD-förhandlingar. Det skapar ett demokratiskt vakuum som underminerar CDM-systemets legitimitet.

CDM- och REDD-projekt riskerar att utsätta ursprungsbefolkningar för tvångsförflyttningar, t. ex. i samband med byggen av kraftverksdammar och inrättande av skyddade skogsområden, styrning av lokalekonomier mot monokultur - alltså odling av en gröda - för att binda koldioxid i ny skog, samt bindning till lågstatusjobb som billig arbetskraft på plantager osv.

Enligt representanterna för The International Alliance of Indigenous and Tribal Peoples of the Tropical Forests och Global Forest Coalition bör ursprungsfolken tillåtas plats i FN:s förhandlingar om ett nytt klimatavtal. Detta eftersom de är de som mest påtagligt drabbas av ett marknadsstyrt system för att minska växthuseffekten.

Den demonstration som ska hållas i Köpenhamn den 16:e december syftar till att belysa just ojämvikten mellan industriländernas kapacitet att köpa sig fria från koldioxidskulden och utvecklings- och ursprungsbefolkningar som riskerar att hamna i eller bli kvar i ohållbara ekonomiska och sociala lägen om inte klimatförhandlingarna tar en ny vändning till att inkorporera rättvisefrågan i en framtida resolution.